Under nästan fyrtio år som gitarrbyggare har jag haft förmånen att följa branschens utveckling på nära håll. En av de mest genomgripande förändringarna under den här tiden är hur internet på relativt kort tid har påverkat både marknaden och själva hantverket.
Tidigare såldes gitarrer främst direkt till gitarristen eller via handlare. Det byggde på personliga möten – att kunden fick känna, spela och uppleva instrumentet i fysisk form. Oavsett om gitarren köptes direkt från byggaren eller i butik, var det en självklarhet att den provspelades och bedömdes med öron, händer och kropp. Gitarristen bedömde instrumentet utifrån sina egna upplevelser, både akustiskt, speltekniskt och musikaliskt. Idag ser det annorlunda ut. Gitarrer marknadsförs och säljs i allt större utsträckning via internet, och plattformar som Instagram och Youtube har blivit centrala verktyg för att nå ut.
Instagram domineras av det visuella. Det innebär att gitarrers egenskaper ofta omprioriteras för att fånga uppmärksamhet i ett konstant flöde av bilder och korta videor. Det estetiska – särskilt det som sticker ut – lyfts fram, medan de musikaliska och akustiska kvaliteterna får stå tillbaka. Enkel, avskalad design förlorar lätt sin plats i rampljuset när mediet främst konsumeras på små mobilskärmar, ofta utan bra ljudåtergivning.
På Youtube ges mer utrymme åt ljud, men med sina egna begränsningar. Gitarrer presenteras och recenseras av skickliga gitarrister, ofta med professionellt producerade videor. Det ger förstås ett första intryck, men att fatta ett köpbeslut baserat på hur någon annan spelar – genom redigerat och processat ljud – är i mina ögon ett märkligt sätt att välja ett så personligt instrument. Inspelat ljud är trots allt just det: inspelat, redigerat och förmedlat genom andras händer.
De stora internethandlarna riktar sig till en global marknad. Genom sina digitala skyltfönster – hemsidor, Youtube, Instagram – kan de nå hela världen. Fysiska butiker har i många fall blivit sekundära. De ambitiöst producerade videorna som följer varje instrument skapar visserligen en stark presentation, men också en förändrad ekonomisk verklighet. Handlarna har växt sig starka och tar idag en allt större andel av försäljningsintäkterna. Gitarrbyggare har, i takt med ökad konkurrens, blivit alltmer beroende av att synas via dessa aktörer. Och även om handlarnas produktionskostnader ökat något, är det fortfarande byggaren som står för den största arbetsinsatsen – utan att alltid få en motsvarande del av vinsten.
Det är inte ovanligt att handlaren tar närmare hälften, ibland mer, av det slutliga priset – trots att det är byggaren som lagt månader av arbete och erfarenhet i varje instrument – en tydlig bild av maktförhållandena. Priserna går upp, men det gagnar varken oss som bygger eller kunderna som köper.
Så även om internet har öppnat många dörrar, har det också skapat nya utmaningar. Det är förstås självklart att vi som bygger gitarrer använder de kanaler som finns – vi vill nå ut, synas, leva vidare som yrkesutövare. Men samtidigt skaver det. Att köpa ett instrument är ett beslut som rör kropp, känsla och personligt uttryck. Att fatta det beslutet genom en skärm, med någon annans händer på strängarna, känns för mig främmande. Det handlar ju om ett musikinstrument!
Jag har levt med trä, ton och hantverk i större delen av mitt liv. Och ofta undrar jag: hur bevarar vi gitarrens själ i en tid där presentationen ibland tycks ha blivit viktigare än den personliga upplevelsen? Kanske handlar det inte så mycket om att motarbeta utvecklingen som att ständigt påminna om det som fortfarande inte kan digitaliseras – känslan i handen, tonen och musiken i rummet, resonansen mellan människa och instrument.
2 Responses
Claudia
Jag vill gärna lämna en kommentar här. När jag började min resa med gitarren, fanns, som du nämner de små och större affärer ute i städerna. Det var dit jag gick för att prova och känna lite för mig. Hittade väl någon gitarr på detta vis. Det var för många år sedan. Sen tog jag upp spelandet igen, långt efter. Och det fanns inga affärer att gå och prova i närheten. De som fanns, hade inga gitarrer som jag gillade. Vad blev det då? Jo, att beställa på nätet. Jag håller helt med dig, att det är känsla med kropp och själ som ska länka samman en med sin gitarr, men det är trots allt så att det fanns, i alla fall för mig två anledningar att jag ändå gillade att köpa en gitarr på ”postorder”, präsenterad av andra händer med ljudförvrängande inspelingar: För det första så är jag sjukt rädd att spela inför andra. Att åka till en affär med fina och ofta något dyrare gitarrer och prova, det är verkligen något som jag inte skulle klara av. Att till exempel komma till dig och prova en av dina gitarrer, skulle jag vara alldeles för nervös till och himla osäker på.
Och sen för det andra så finns det helt enkelt ingenstans att prova gitarrer på här i närheten.
Så visst, jag håller med dig, det är på sitt sätt synd att tiden har förändrats, men för min del så har jag kunnat köpa mig en gitarr som jag högst innerligt älskar. Även om jag inte fick provspela henne, så har vi ”växt ihop” på det sättet som man nog gör med sitt instrument. Jag hade aldrig haft möjligheten att komma åt min gitarr om det inte vore för just ”köp gitarr på postorder”. Gitarrer når ut så mycket mer till en bredare folkgrupp på detta vis nu, även till ”kunder” som mig: amatör och hobby-gitarrist.
Sen är det ju frågan om ni, som är renomerade byggare ens vill sälja till ”sådana enkel som mig”, om det inte vore så att man kan köpa även super fina handbyggda gitarrer på nätet. Det känns lite som att det går att köpa sig en fin gitarr i smyg. Haha, förlåt. Men det är precis det det är för mig, då jag är så gräsligt rädd för att spela inför andra.
Ha det bäst Per,
Kram Claudia
Per Hallgren
Det du skriver om är den andra sidan av myntet, och precis lika sann som den jag försökte visa. Problemet uppstår (i den mån det är något problem) när det blir obalans. Som alltid är penningens makt stor och den utveckling vi ser sedan något decennium eller två är att ett ganska litet antal handlare (sett i globalt perspektiv) får alltmer ekonomisk makt att styra marknaden. Med sina mediamuskler kan de nå ut till alla, ta kontroll över prissättning och pressa byggarna till låga inköpspriser, i den mån handlarna ens köper in det de säljer. Lika ofta får byggarna betalt först efter att gitarren är såld och du skulle bli förvånad om du hörde hur fördelningen av försäljningspriset ser ut. Jag vet inte hur man ska kunna skapa balans i detta. Det enda jag vet är att jag i och med min visselblåsning riskerar att endast bli betraktad som bitter och förbigången. Men det är inte så. Jag väljer själv min profil och utifrån mina egna värderingar.