Veranda eller vardagsrum, beroende på tonart

posted in: Blogg | 0

Jag hade en vän, ja ni har träffat honom förr, B’ ni vet. En av de gitarrerna jag byggde åt honom hade en irriterande svaghet; c på första sträng 8:e band var dåligt. Detta är mycket vanligt på gitarrer med tunna lock och B’s gitarr var en tidig Torres-influerad gitarr jag byggde med mycket tunt lock. Det som händer är att om lockets tredje överton sammanfaller med c eller c#, ( undantagsvis med b) och om resonansen är för fri blir tonen kort för att strängens energi går över i locket alltför fort. Som sagt, ett vanligt fenomen men ack så förargligt för B’ som brukade helga huset inför den nya dagen genom att spela Bach. På den tiden var jag grön som byggare och hade ännu inte lärt mig att hantera sådana här problem så min vän fick dras med problemet. Men en dag ringde han och var munter. Han hade lösningen på detta irriterande korta c.

-Verandan!

-Vad då verandan? frågade jag.

Jo, B’ förklarade att om han gick ut på verandan och spelade där istället för i vardagsrummet hade det dåliga c:et flyttat sig till c# i stället. Det tog bara femton minuter!

Vad hade hänt?

Min hypotes är att luftfuktigheten var större ute på verandan så att det tunna locket svällde och att det genom detta spändes nog för att resonansen, som tidigare hade sammanfallit med c, nu sammanföll med c#. OK, ganska trovärdig hypotes, men vart går vi sedan? Om gitarrer är så känsliga att klimatskillnaderna mellan vardagsrum och veranda i en vanlig svensk villa flyttar en stum ton från c till c#, hur ska då gitarrbyggarna kunna lära sig att hantera problemet med avstämning och stumma toner?

Jag brottades länge med detta problem. I början var jag nästan lamslagen. Jag tänkte att det var omöjligt att göra något konstruktivt  med ett system som var så känsligt att en kvart på verandan förändrade allt, men med tiden fann jag på metoder som faktiskt gav mig möjlighet att hantera detta. Lösningen finns inte alltid där man först letar och är oftast inte heller så enkel som man skulle vilja, men jag fann på råd.

Hur gör jag då?

Lösningen är givetvis att omforma hela systemet så att resonanserna aldrig har chansen att ta över. Detta är något som måste byggas in tidigt i gitarren och finjusteras senare för att fulländas med att gitarren mognar och spelas in, och det är ett krävande arbete, tro mig! Och det slår mig att kanske hade jag det lättare förr i tiden, då när en “vargton” kunde justeras med en stund ute på verandan…

Leave a Reply