Att gå till botten med bottnen, del 2

I del 1 av denna undersökning av bottnens roll i gitarrbygget prövade jag tanken att de traditionella materialvalen, de material vi vant oss vid att se på gitarrer, delvis kanske kan förklaras av socio-ekonomiska orsaker. Ihop med att vissa träslag klingar musikaliskt med mycket övertoner då man knackar i dem har detta skapat myter om att dessa är särskilt bra “tonträ”.  Och Kungen över alla i skogens gröna höjd är Rio jakarandan. Jag anser att detta är en stor förenkling. Om man betraktar bottnen ur ett akustiskt perspektiv blir det annorlunda.

Det som ger gitarren dess klang är naturligtvis gitarrens olika resonanser. Det är dessa som vibrerar och skapar det ljud som når våra öron. Träts egenskaper är visserligen en del av de parametrar som bestämmer resonansernas frekvenser och amplituder liksom hur vibrationsenergin sprids ut i instrumentet, men vi får inte glömma att gitarrbyggarens roll är stor. Den kan faktiskt vara större än trät i sig själv. Genom design och dimensionering har byggaren nämligen möjlighet att styra resonanserna och kompensera för träts skiftande egenskaper från instrument till instrument. Ett trä-ämne med lägre densitet och styvhet kan göras tjockare eller på annat sätt kompenseras och därigenom komma den tyngre jakarandans egenskaper närmare. En parameter som skiljer från träslag till träslag är den inre dämpningen men även denna skillnad kan gitarrbyggaren jämna ut med hjälp av olika konstruktionsdetaljer.

Det tycks mig som om sargens roll i sammanhanget sällan diskuteras, men sargen påverkar faktiskt gitarrens klang på ett fundamentalt sätt. Genom sin vikt är den en av de viktigaste faktorerna som både styr gitarrens lägsta resonans¹ och hur locket vibrerar vid lådans grundton².  Jag tror att de flesta gitarrfabriker hanterar sargen enbart utifrån hur lätt den ska vara att böja och hur hållbar den ska vara mot stötar. Detta gör att de flesta sarger ligger inom vissa tjocklekar, rimligen mellan ca 1,5 mm och 2,0 mm. Det säger sig självt att olika träslag med samma tjocklek men med olika densitet ger olika vikt för sargen och därigenom olika påverkan på de resonanserna jag nämner ovan. Jag tror att detta faktum är en delförklaring till varför vi tänker oss att olika sarg- och bottenmaterial ger olika klang i gitarrerna.

Kan det alltså vara så att gitarrer låter likartat om bara vissa grundläggande resonanser i instrumenten har samma frekvenser?  Ja, det tror jag. Jag tror dessutom att höga övertoner från bottnen har svårt att få tillräckligt med energi från strängarna så att de verkligen ger ett tillskott till gitarrens totala klang. Eftersom jag sedan länge har utgått från vikt och styvhet för att pricka vissa frekvenser för olika resonanser snarare än att bara utgå från tjockleksmått skulle detta kunna förklara varför mina olika gitarrer låter likartat trots skilda träslag. Om jag kompenserat lättare träslag med tjockare trä och andra justeringar blir gitarrerna så förvillande lika att gitarrister har svårt att peka ut träslagen de är byggda av. Min hypotes är således att det är andra parametrar som är viktiga än just klangkaraktären i trä-ämnena då man väljer sarg- och bottenmaterial.

Albert Einstein lär ha sagt att “ i teorin är teori och praktik samma sak men i praktiken är det inte det”.

För att pröva min hypotes byggde jag därför en gitarr där bottenmaterialet av trä byttes ut mot en botten som jag tillverkade av kartong, tidningspapper och vanligt trälim. Det är en gitarr som alltså härmar Antonio de Torres berömda experimentgitarr från 1862. Det finns dock några väsentliga skillnader. Torres gitarr byggdes med papier-maché i både bottnen och sargen. Min gitarr byggde jag med jakaranda-sarger för att sargens vikt skulle vara oförändrad. För det andra byggde jag inte en kopia av Torres’ gitarr utan valde istället att bygga en gitarr på exakt samma sätt och efter det system som jag bygger alla mina gitarrer numera. Skillnaden mellan min experimentgitarr och mina vanliga gitarrer skulle alltså endast vara att materialet i bottnen byttes ut mot detta kartong/tidningspappers-material.³ Inga kompromisser med materialet eller konstruktionen i övrigt. Alla mina vanliga gitarrer från den senaste tiden skulle därigenom kunna tjäna som referensmaterial.

I skrivande stund är denna gitarr färdigbyggd och besträngad sedan några veckor. Jag har dock inte hunnit lackera den ännu. Även om den ännu är mycket färsk och som alla nybesträngade gitarrer utan lack rå i karaktären har den dock redan från början med stor tydlighet visat att det går att bygga bra gitarrer oavsett bottenmaterial. För denna gitarr har blivit bra, mycket bra till och med, och den kan med lätthet konkurrera med mina vanliga gitarrer oavsett om de är byggda med Indisk jakaranda, lönn eller något annat träslag i bottnen. Jag har låtit flera framstående gitarrister provspela gitarren och alla är eniga om instrumentets kvalitet som musikinstrument. Vi får nu vänta in att gitarren mognar, att jag blir färdig med eventuell akustisk avstämning och justering samt att den lackeras innan vi kan ta ställning till om inte bara kvaliteten utan även karaktären liknar mina vanliga gitarrer. Men denna process måste få ta sin tid, precis som den alltid får ta den tid den behöver då jag bygger mina gitarrer.

Fotnoter:

1. Gitarrens lägsta resonans är den där hela instrumentet, kropp och hals, vibrerar som en lång stav.

2. När gitarrlådans luft har sin grundresonans rör sig locket ut och in ungefär som en högtalarkon. Sargens vikt agerar i detta som ett mothåll med sin vikt.

3. När jag knackade i denna botten innan den blev inmonterad i gitarren var dess knackton fullständigt död och utan övertoner. Utifrån det traditionella synsättet om hur trät till en gitarrbotten bör klinga är det svårt att föreställa sig ett sämre material.