Om att våga!

posted in: Blogg | 0

Jag har en gitarr hängande i min bänkverkstad. Den hänger där för “avstämning” och jag går och sneglar på den under arbetet. Den har nu varit besträngad i mer än en månad och jag tycker ganska bra om den, i alla fall ibland. Jag spelar på den varje dag för jag försöker lära känna den, försöker hitta dess svaga och starka sidor och om den behöver justeras akustiskt, men den gäckar mig, låter olika från dag till dag. Hur kan detta komma sig? Min verkstad är ju klimatkontrollerad, temperatur och fuktighet är konstant. Likaså har strängarna suttit på i flera veckor. De borde inte förändras från dag till dag. Men lika fullt låter gitarren olika från gång till gång då jag spelar. Ibland så bra att jag känner mig både glad och stolt, men ibland inte lika övertygande. Då känner jag mig osäker, tvivlande på min förmåga och ibland riktigt låg. Jag vill inte sälja en gitarr jag inte är stolt över. Men vid det här laget vet jag att det är såhär. Jag börjar vänja mig efter tjugo års byggande. Varje ny gitarr är en tumultartad upplevelse av förhoppningar och besvikelser som kommer och går. Långsamt lär jag känna det nya instrumentet, låter det sätta sig och anpassa sig till strängspänningen. Efter ett tag börjar jag se ett mönster i gitarrens svagheter och mina egna.  Jag hittar stumma toner att justera, kanske mjukar jag upp responsen en smula eller rundar till basen men ofta hänger jag bara tillbaka den på kroken för jag vet också att det finns dåliga stunder hos mig själv. Detta är viktigt! Det finns stunder då det enda rätta är att låta gitarren vara ifred, eller i alla fall inte arbeta på den, eftersom det är jag som inte är bra.  Jag är kanske trött eller stum i spelandet, har dåliga naglar eller bara är dålig på att lyssna, ofta kopplat till dåligt självförtroende. Men det svåraste av allt är att verkligen veta när det är jag som låter dåligt på gitarren eller när det är gitarren som behöver justeras. Sådant kräver tid, tid att vänta in klarheten över vad som behöver göras, självinsikt om när man inte är på topp och självbehärskning att avstå från att arbeta då det inte är rätt läge att göra ett bra jobb, och till sist, det krävs mod och självförtroende att trots allt göra något med en gitarr som kanske, men bara kanske, kan förbättras lite till men också bli sämre om man misslyckas. Trots allt är ingenting tydligt och enkelt. Man måste våga! “Annars är man bara en liten lort”.

Leave a Reply