Fuera el mundo

Det sägs att den gamle Ignacio Fleta, en av 1900-talets legendariska gitarrbyggare, brukade säga om sig själv: “Soy fuera del mundo” (Jag är utanför/bortanför världen). Sådan känner jag mig också ofta, utan att i övrigt jämställa mig med denna ikon. Bortanför världen. Utanför tiden.  Men missförstå mig inte. Självklart lever jag här och nu, i tiden och världen. Jag äter, sover och åldras givetvis som alla andra, jag följer med i vad som händer runt om i världen och jag tar del i samhällsfrågor, precis som jag antar även gamle Ignacio gjorde. Men då jag arbetar känner jag mig ofta som i en tidsbubbla utanför världen, en egen bubbla där jag är fokuserad på trät, verktygen och instrumentet och där uppgiften är att bygga bästa möjliga gitarr, utan kompromisser eller genvägar. Allt annat är avlägset, någon annanstans någon annan gång… Men utanför bubblan går tiden ofta fort, den tid som klockan mäter springer i förväg. Jag tänker ofta att jag är fullständigt omodern och hopplös när det gäller att “producera”, och en industriell tidsstudieman skulle säkert få nervöst sammanbrott redan innan förmiddagskaffet av mitt sätt att använda tiden. Arbetet avbryts ofta för funderingar och ibland tvingas jag vänta in svaren. Det är ju inte alltid självklart hur den ena träbiten matchas med den andra. Men jag kan inte hitta andra metoder som fungerar för mig. Jag har försökt. Jag har försökt att “jigga upp” byggandet för att driva upp tempot, dvs. använda maskiner och mallar för utformningen av vissa delar som sedan massproduceras och läggs på hyllan tills de ska användas. Och jag har försökt anlägga en attityd där okej är gott nog, att inte bry mig om delar som inte syns till exempel. Att bygga en gitarr, vilken som helst, är ingen konst. Jag har gjort det på tjugo timmar en gång. Då var jag pappaledig med min dåvarande ettårige son och jag bestämde mig för att pröva hur lång tid det skulle ta mig att bygga en gitarr om jag inte ansträngde mig mer än att “bara göra det”. Tjugo timmar tog det och min son var hos mig bland hyvelspånen hela tiden. Tjugo timmar är bara drygt en tiondel av vad jag i snitt lägger på en gitarr och det kan tyckas som en oförklarligt stor skillnad mellan de två. Svaret är att det är att försöka sitt yttersta som tar tid. Att hela tiden vara koncentrerad på hela instrumentet, att använda hela sin kunskap, att försöka att inte lämna något åt slumpen och att hela tiden reflektera över arbetet, materialet och det blivande instrumentet. Det är det som gör skillnaden, på tiden och på resultatet. Soy fuera del mundo. På gott och på ont.