Amatörjobb på gitarren, del 2

En närliggande frågeställning till min diskussion om reparationsarbete i mitt förra inlägg är huruvida man ska ge sig på att “förbättra” sin gitarr om man inte har fackmässiga kunskaper och stor byggerfarenhet. Någon har kanske en gitarr hemma som t.ex “låter stumt”, har “dålig diskant” eller “tunn bas” och vill förbättra gitarren genom något insiktsfullt ingrepp, eller någon annan kanske har en viss syn på hur en gitarr ska låta och vill genom ombyggnad få sin gitarr att låta just så. Tillåtet eller inte tillåtet? Självklart har jag inget svar på den frågan, och ingen annan heller, för vem kan ge förbud eller tillstånd till sådant? Var och en måste själv avgöra det lämpliga i det, men jag har ett antal argument för varför man i de flesta fall bör låta instrumentet behålla sitt originalskick. Jag har redan diskuterat dessa i mitt blogg-inlägg “Att stämma om andra byggares instrument”, 26/4 2009. Till dessa vill jag nu tillfoga argumentet att det är inte så lätt att veta vad man ska göra. Så här menar jag. Om nu gitarren ifråga är en rimligt bra gitarr kan man med fog anta att den person som byggt den haft en viss kunskap och erfarenhet av att bygga en gitarr av just den typen, trots de eventuella brister instrumentet kan tänkas ha. Av det följer då att har man inte så stor byggerfarenhet själv är det sannolikt att man förstår gitarrens problematik sämre än vad byggaren gjorde vid byggandet av den. Risken är således ganska stor att man bara gör sig själv och sitt instrument en stor otjänst genom att göra stora ingrepp eller rent av bygga om den. Gitarrens akustik är komplicerad och aldrig så enkel som man tror. Teorier är oftast bara teorier när det kommer till praktiken och för att förstå vad som behöver göras behöver man även erfarenhet, stor erfarenhet. Därför tycker jag att man åtminstone ska låta bli att experimentera med gitarrer av enskilda byggare. Dessa instrument är ju resultatet av en människas vision och förmåga och värd all respekt, trots eventuella brister, och dessutom är de betydligt mindre vanliga än de flesta fabriksbyggda gitarrer. De är en del av ett kulturarv som borde få bevaras i originalskick istället för att riskeras genom att användas som akustiska testlab.