Verktygen är nerlagda, hörselskydd, andningsskydd och förstoringsglasögon är avtagna. Över verkstaden vilar söndagsfrid. Jag hasar omkring i civila kläder med min kamera, tar mig tid att leka, prövar olika exponeringar och perspektiv som jag normalt inte tänker på i min vardagsdokumentation av verkstadsarbetet. Bilden här är tagen med 30 sekunders exponeringstid och bländare f/20,0 i det svaga Novemberljuset och visar min arbetsplats som jag sällan ser den till vardags.
I tjugofem år har jag arbetat mer eller mindre konstant. Jag har haft några dagars semester någon gång men ofta har jag haft perioder då jag arbetat 30 dagar i sträck. Jag älskar mitt arbete, så det har inte varit någon större uppoffring, men det har ändå haft ett pris. Vi talar ofta om “utbrändhet” i vår tid. Det har blivit något av ett modebegrepp. Lyckligtvis hann jag bromsa mig själv innan jag själv brann upp, blev bara lite bränd i kanten så att säga, för de senaste åren har symptomen för “utbrändhet” smugit sig på mig. Omärkligt har trötthet, sömnproblem, håglöshet och till sist även koncentrationsproblem blivit ett normaltillstånd. När jag till sist knappt klarade av att köra bil tre mil in till Göteborg drog jag i nödbromsen. Ordination: en söndag per vecka! Utan kompromisser!
De gitarrbyggare jag känner verkar lida av samma entusiasm för sitt arbete som jag gör. Man blir kanske inte professionell gitarrbyggare utan att brinna så intensivt för arbetet, för den ekonomiska sidan är ju knappast en morot… och samma sak kan säkert sägas om många andra yrkesgrupper. Men att arbeta konstant är kanske inte det mest kreativa i det långa loppet! Utöver att vi av rent hälsomässiga skäl behöver vila vet jag numera att kreativitet och lust ökar om man tvingar sig själv till att ta ett steg bakåt då och då och betrakta sitt arbete från större avstånd. Att byta perspektiv, betrakta med ett annat fokus och tidsvärde kan ge en bild som annars inte blivit tydlig.
Och imorgon är det måndag och jag längtar redan dit!
Leave a Reply