Promenader är bra, rentav viktigt. Det är en form av “icke-göra” med både mening och innehåll i sig men som också öppnar dörrar i sinnet. Dörrar mellan människor också för den delen. Det slog mig igår, på Juldagen, att en av de saker vi verkar ha som mest gemensamt just då är behovet av långpromenad dagen efter Julbordet. Jag var ute på promenad som vanligt, jag har ju hund. På promenad var också halva samhället där jag bor, men detta var en parantes. För mig har promenerandet dock kommit att bli en del av mitt arbete. Det är under promenader som jag löser alla svåra problem och det är då jag får mina bästa idéer. Jag är inte säker på att mina gitarrer skulle ha den komplicerade design de har idag om jag inte ägnat så många timmar åt att gå, för vissa sammanhang i en gitarr är väl fördolda och kräver många mil för att ens bli synliga. Sedan snart ett år tillbaka arbetar jag t.ex på en ny form av lock- och bottenribbning som sammanlänkar lock, botten och hals till en vibrerande enhet och som höjer det dynamiska taket i gitarren. Jag hoppas på stora framsteg och har redan byggt en sex sju gitarrer med detta nya system. Det hela är mycket lovande, men det tar lång tid att finslipa sånt här. Med rätt filosoferande kan jag dock, om jag har tur, tänka mig igenom de värsta barnsjukdomarna i ett nytt system. Men sådant kräver koncentration och tid för reflexion, och det kan jag inte finna medan jag snickrar, mitt uppe i görandet . På promenad har jag också förfinat min doubletop-design liksom många andra detaljer som numera hör till min gitarr. Det låter kanske underligt att tänka fram gitarrer, men vad skulle alternativet vara? Att tanklöst kasta sig från ett kortsiktigt experiment till ett annat? Nej, eftersom jag tror att allt hänger samman i en gitarr måste jag också för varje detalj tänka ut konsekvensen för allting annat om jag ändrar på denna enda. Det är som att lägga ett gigantiskt pussel i tanken där pusselbitarna är osynliga skeenden. Ljud syns ju inte. Inte vibrationsflöden, kopplade resonanser, impedans eller inre friktion i trät heller. Men ge mig några hundra mil till och det visar sig om jag har löst detta dilemma med det dynamiska taket i klassiska gitarrer…eller bara fått några hundra timmars frisk luft, och det är ju inte illa det heller…
Leave a Reply