Det har varit glest med inlägg i bloggen en tid nu. Jag har haft mycket att göra, och tyvärr har inte allt varit gitarr-relaterat. Tiden har alltså varit kort för mig och jag har kämpat med att töja och tänja den så att allt jag behövt göra fått plats. På något sätt har det gått och jag slås av hur plastisk tiden verkar vara där jag sitter vid mitt frukostbord denna söndagsmorgon. Tiden är relativ. Inte bara i Einsteinskt fysikalisk mening utan också som den ter sig för oss människor. Därför behöver vi många sätt att mäta den och varje tillfälle och situation har sin unika mening, även i en gitarrverkstad.
Då jag reparerar gitarrer är det tidtagarur som gäller för mig som för alla andra som fakturerar arbete efter antal arbetade timmar. Varje minut ska redovisas för kunden som har rätt att kräva min totala lojalitet och koncentration medan sekunderna tickar. Och jag har i min tur rätt att kräva betalt efter hur länge jag arbetat. Jag säljer min tid som mäts upp med ett ur. Detta är det sedvanliga sättet att hantera tiden i vårt moderna samhälle; som om den vore linjär och samma för alla människor i alla situationer. Men något skevar här, för å andra sidan verkar tiden olika mycket värd mätt i pengar att döma av de olika timarvoden som olika yrkeskategorier ges “rätt” att kräva. En person med ett visst yrke behöver arbeta tre timmar för att betala en reparationstimma timma för mig medan en annan person med ett annat bättre betalt yrke bara behöver arbeta en kvart. Jag får inte riktigt ihop detta i min skalle…Vi är ju alla människor med bara ett liv att leva! Tiden är verkligen relativ på alla möjliga sätt…
När jag bygger gitarrer har tiden en annan karaktär. Den är mindre linjär, mera dynamisk, och den tidsenhet som är lämplig att använda varierar beroende av tillfälle. Ta till exempel enheten för lagringstiden på trä. Den räknas i år för att vara meningsfull, men även här är tiden relativ. Ett fem år gammalt granlock är ungt, för ungt för att jag ska vilja använda det, men ett lika gammalt cederlock är äldre sett ur perspektivet hur snabbt trät mognar. Det skulle jag inte tveka att använda, om jag nu inte redan hade äldre trä. I den andra änden av skalan räknas tiden i sekunder. Vid användandet av varmt hudlim har man bara ett kort tidsfönster på ett dussintal sekunder för att utföra limningen innan limmet har börjat stelna. Någonstans mitt emellan de två extremerna räknar jag tiden i dagar, veckor och månader. Jag väntar in vissa limningar så att fukten i limmet hinner lämna trät. Det kan ta dagar att få ett limmat huvudfanér torrt. En greppbräda låter jag torka minst två veckor innan jag riktar upp den på halsen. Ett nybesträngat instrument behöver månader av mognad innan finavstämningen kan slutföras. Franskpoleringen räknas också i månader. Men gemensamt för alla tidsmått jag omger mig av i verkstaden är att de egentligen inte spelar så stor roll. Det är inte tiden i sig som spelar roll, endast om det jag gör blir bra. Att i det läget mäta tiden kan vara förödande både för kreativiteten och noggrannheten. Tiden är med andra ord i viss mån relativ kvaliteten i mina instrument.
Det roar mig att till och med gitarrerna själva verkar leva med olika tidsperspektiv. Vissa gitarrer lever kort och intensivt. Deras liv är inpressat i ett hastigt förlopp. De mognar snabbt och blommar under bara en kort tid, som en dagslända. De är känsligt byggda, alltför känsligt, eftersom de inte klarar kraften från strängarna utan imploderar som om de vore pubertalt överkänsliga poeter. Andra gitarrer, med mer stabil konstruktion mognar långsammare. Det tar tid för dem att blomma ut, men när de väl gör det ger de mycket under längre tid.
Jag finner det sympatiskt att tiden inte alltid går att pressa in i en fyrkantig låda, lika för alla i alla situationer eller syften. Frågar du mig föredrar jag barnets töjbara och flexibla tid som anpassar sig efter situationen, lek eller allvar, framför stämpelurets och tidstudiemannens tid med uret i hand. Det är som om att jag inte har tid att bry mig om tiden, jag har viktigare saker att göra….
Men nu behöver jag gå vidare till dagens agenda. Jag har en trerätters middag att planera inför kvällens besök av Mårten Falk, gitarrist, kund och vän samt en av oss riddare som slåss mot väderkvarnarna, Några gitarrer, några flaskor rött, gott om mat och samtalsämnen. Ett tidshål att sväva i under några timmar innan måndagsmorgonen bryter in med sitt vardagsljus.
Leave a Reply