Eftertankar en Nyårsdag

Den 21 December 1991 utförde jag en ritual som kan tyckas komisk och kanske till och med löjeväckande för den som inte har sinne för dramatik och personliga manifestationer. Klockan var cirka fem på eftermiddagen, mörkret hade lagt sig men det tunna snötäcket gjorde att det inte var helt mörkt ändå. Dessutom brann ett stort bål på min gård och elden lyste upp ett stort område framför huset. Skuggan från mig och det jag höll i mina händer föll på min lilla verkstad och skogen bakom mig. Om några timmar var det vintersolstånd, men det var inte därför jag hade tänt det stora bålet. Det föremål jag lät falla in i elden var mina arbetsbyxor, de byxor jag använt då jag försörjt mig med mitt sista lönearbete. Efter att ha jobbat som självkritisk och ångestfull snickare under något år var jag nu uppsagd eftersom den lilla firman jag arbetat för inte längre behövde mig. Mitt svar var att elda upp mina arbetsbyxor. Nu ville jag aldrig mer lönearbeta utan bara bygga gitarrer.

De skratt jag eventuellt framkallar med denna lilla anekdot bjuder jag på för jag har sedan  dagen för detta bål faktiskt uteslutande arbetat med att bygga gitarrer. Om man räknar bort den tid jag varit föräldraledig och byggt på mitt hus och min nya verkstad blir det ganska exakt tjugoårsjubileum som heltidsarbetande gitarrbyggare som jag firar i dagarna. Vi är inte många i Sverige som har det i sitt CV.

Jag ser tillbaka på dessa tjugo år som mycket arbetsamma, krävande och fyllda med självtvivel men självklart också mycket spännande och berikande. Eftersom jag inte har någon hantverksutbildning vare sig i gitarrbygge eller annat har jag måst sköta min utbildning själv. Jag har utfört denna genom ett brett experimenterande parat med teoretiska studier. Jag har också byggt många gitarrer där jag utgått från framgångsrika gitarrbyggares gitarrer och genom att hela tiden noggrant utvärdera det jag gjort har jag dragit slutsatser och fått kunskaper som jag sedan byggt vidare på. Hela tiden har jag experimenterat, sökt och letat efter MIN gitarr. Men i somras och vidare under hösten har jag så äntligen tagit examen inför mig själv i och med att jag nu till sist gjort klar min alldeles egna gitarrkonstruktion, den gitarr som jag hädanefter kommer att benämna som min ”Concert”- och ”Grand Concert”-modell. De första instrumenten byggda på detta koncept har i mitt eget tycke varit mycket framgångsrika och jag känner mig både entusiastisk och full av tillit inför framtiden. Detta är en god känsla att ha en Nyårsdag som denna då man ju ska blicka framåt. Jag avlägger inga Nyårslöften. Istället konstaterar jag att jag är på väg in i något nytt. Med mig har jag min konstruktion och en kvillrande härlig känsla av trygghet och tillförsikt, något som jag definitivt inte hade då jag stod vid bålet och eldade mina brallor. Det har tagit tjugo år, men nu är jag där. Och framtiden börjar idag.