Den bästa versionen av sig själv

Den bästa versionen av sig själv

posted in: Blogg | 2

Jag har tre barn, två pojkar som jag är biologisk far till och en flicka jag haft förmånen att ha i familjen under större delen av hennes uppväxt. Jag vill dock inte påstå att jag är expert på barn bara för att dessa tre har vuxit upp i min närvaro. Men jag har i alla fall lagt märke till hur olika barn är trots att de har samma uppväxtmiljö. Ingen revolutionerande upptäckt naturligtvis, jag tror de flesta föräldrar tänker på liknande sätt, men ändå. Detta ger konsekvenser för tänkandet. Barn är individer och har därför olika förutsättningar och möjligheter. Som förälder vill man låta varje barn blomma på sitt eget sätt och ger därför stöd där det behövs, vilket alltså kan skilja från barn till barn. På senare år har jag kommit att låta denna enkla utvecklingspsykologi omfatta även mina gitarrer. Här skulle jag kunna skämta om att dessa också är mina barn, men så är det naturligtvis inte. Däremot ser jag parallellen med hur varje individ, barn såväl som gitarrer, har olika förutsättningar. De har alla olika utgångsmaterial och har därför lite olika behov för att kunna utvecklas på bästa sätt som individer. Men låt mig nu lämna barnpsykologin därhän och fortsätta resonemanget om gitarrerna.

Gitarrer är olika för att alla instrument är byggda av trä och detta material alltid är unikt i varje liten del. När den medvetne gitarrbyggaren bygger sina instrument har han många parametrar att hantera för att styra gitarrens klang och spelegenskaper dit han vill. En del av dessa är enkla att hantera, men en del ligger i så små och finstilta detaljer att det faktiskt är svårt att styra dessa fullständigt. Därför är det viktigt att göra sig medveten om vad som är vad, vilka parametrar som låter sig styras lättvindigt och vilka som är svårare eller kanske till och med omöjliga att styra. Om byggaren ger sig på fel parametrar och okänsligt försöker styra dessa mot gitarrens vilja kan betydelsefulla egenskaper förstöras och gitarren tappa kvalitet i stort. Alla gitarrer går inte enkelt och självklart att styra till identiska kvaliteter så min poäng med att jämföra med barnuppfostran är att man alltid bör vara lyhörd för vad barnet och gitarren vill bli.

En av gitarrens viktigare egenskaper är dess styvhet och spänst, dess pulsación (se ”Pulsación”). Denna bestäms till stor del av lockets och bottnens styvheter. Klangkaraktären är en annan viktig egenskap. Denna bestäms av gitarrens grundresonanser och övertoner. Dessa styrs i och för sig också delvis av lockets och bottnens styvheter men eftersom även vikten på de olika delarna är med och styr resonansfrekvenserna blir sambanden mer komplicerade här. Det är i sammanjämkandet av dessa olika egenskaper som konflikter kan uppstå. Gitarrbyggaren kan tvingas välja och prioritera. Ibland skulle pulcaciónen komma att bli alldeles för mjuk om man insisterar på att stämma locket i en viss låg grundton. I dessa fall tycker jag att det är det bättre att skapa värme i instrumentet genom att sänka frekvensen på övertonerna och därigenom få värme i klangen. I andra fall räcker styvheten till för att det ska kunna finnas utrymme till en frekvens-sänkning och större värme, om det nu är det man eftersträvar. 

Ytterligare en viktig egenskap är frånvaron av vargtoner och andra oönskade resonansfenomen. Även här måste byggaren kompromissa lyhört och lära sig vad som är möjligt i olika situationer. En del vargtoner har enkla lösningar medan andra beror på kombinationseffekter som kan vara mycket svåra att spåra. I det senare fallet kan det vara bättre att acceptera en tendens till vargton hellre än att tappa andra viktiga egenskaper såsom pulsación och allmän klangkaraktär. Så länge som det finns trä finns det hopp, men gitarrens tunna dimensioner går snabbt att forma till alltför veka strukturer så försiktighet och lyhördhet är önskvärt om man inte ska riskera att förstöra instrumentet.

Om det finns något korn av sanning i mitt resonemang ovan bör man kanske vara försiktig och ödmjuk i styrandet av barnens och gitarrernas karaktärer. Tvinga inga att bli något de inte vill vara.  Ge dem istället den hjälp de behöver för att bli den bästa versionen av sig själv.

2 Responses

  1. Claudia Donat
    | Svara

    Hej Per,
    Tack för dina filosofiska inlägg. De är alltid trevliga och givande att läsa! Mycket att fundera och grunda över. Ha en fortsatt underbar sommar.
    Hälsningar
    Claudia

  2. Håkan
    | Svara

    Härligt Per; varje barn är en alldeles egen individ, ett eget universum – det kan jag försäkra med två döttrar. Otroligt intressant att läsa det du berättar. Jag förstår att gitarrbygge är yttersta precisionsbygge, vetenskap och faktiskt filosofi. Din bok är kanon också, ska säga det här så att kanske också andra ser!

    Håkan, Åland

Leave a Reply