Genom åren har jag haft förmånen att få bygga gitarrer till många duktiga gitarrister, både i Sverige och utomlands. Det är lika inspirerande varje gång, för genom att förväntas tillfredsställa högt ställda krav och behov tvingas jag upp på tå, att göra mitt yttersta för att lyckas med instrumentet. Och det finns ingenstans att gömma sig. En skicklig musiker vet vad hen behöver få ut av instrumentet. Det finns dock en hake. Få gitarrister vet att uttrycka sig på ett klart och konkret språk om hur gitarren ska vara för att passa som bäst. Detta är inte så konstigt som det låter. Det är svårt för alla att prata om gitarrer, även för gitarrbyggare.
Att spela gitarr ger en sensorisk och emotionell erfarenhet, men även om vi kanske till och med vet vad vi själva tänker och tycker om denna upplevelse är det enbart med hjälp av språket vi kan kommunicera den till någon annan människa. Och språket är som vi alla vet ett mycket trubbigt redskap för kommunikation. Ord är bara ord och våra egna upplevelser kan aldrig vara något annat än erfarenheter som stannar inom oss som känslor och minnen.
Språket har sina brister. I vinbranschen har man dock sedan länge ett gemensamt och väl beskrivande språk, och även om det för lekmannen kan te sig som ett lustigt fikonspråk så fungerar det för de i branschen yrkesverksamma helt enkelt för att de specificerat betydelsen av vissa ord och begrepp och använder denna betydelse konsekvent. Kanske är det långsamt på väg att utvecklas ett motsvarande gitarr-relaterat språk när det gäller de vanligaste gitarrbegreppen men särskilt långt har vi inte kommit. Det är till exempel fortfarande vanligt att samma bas-ton av en gitarrist kan beskrivas som varm och av en annan som mörk. Varm och mörk är knappast synonyma. Men det är inte bara att vi ännu inte lyckats komma överens om ett gemensamt beskrivande språk som ska hantera alla de vanligaste karaktärerna av ljud och klang. Instrumentets mer mekaniska aspekter, stränghöjd, strängspänning, pulsación (Se inlägget ”Pulsación”) med mera, är lika viktiga parametrar att fastställa för att kommunikationen mellan gitarrister och byggare ska fungera optimalt.
Nu är jag inte så insatt i hur vinbranschen fungerar och kanske har jag helt fel men jag tror att de enskilda vinproducenterna, stora som små vinmakare, inte tillverkar sitt vin utifrån vad beställare anger som detaljerade önskemål utan att vinet istället tillverkas av de olika producenterna med deras egen målsättning vad det gäller kvalitet, smak och prisklass. När vinet är färdigt beskrivs det med hjälp av branschens gemensamma språk och lanseras på marknaden därefter. Så självklart! Gitarrbyggaren däremot förväntas ofta kunna bygga instrument på beställning där kunden anger sina önskemål och byggaren ska rätta sig därefter!
Jag kämpade länge, år efter år, med denna underliga och bakvända procedur. En gitarrist med individuella behov och önskemål – en beställd gitarr. Jag kämpade så länge med detta att jag tycker att jag faktiskt blev ganska bra på ”att rikta” instrument till specifika personer, men behöver jag säga att det finns inbyggt en osäkerhet och risk i detta förfarande? För hur ska gitarristen kunna kommunicera sina visioner och förväntningar till gitarrbyggaren, och hur ska byggaren kunna bilda sig en exakt uppfattning om kundens behov enbart utifrån språket? Det är självklart en omöjlighet. Lösningen på detta dilemma har visat sig vara lika enkel som uppenbar. Hur jag i alla år kunnat missa att se detta är för mig en gåta. Jag antar att jag vilseletts av en överdriven vilja att vara till lags. Kanske har där också funnits en rädsla att sätta ner foten och stå upp för något eget; att låta folk gilla eller ogilla bäst de vill.
Vid de tillfällen kunden verkligen har unika, eller åtminstone ovanliga önskemål, jobbar jag enligt det gamla konceptet ”en beställare-ett instrument” med de förutsättningar detta ger. Inget är alltså förlorat i detta och min uppövade förmåga att rikta instrument finns ju kvar. Men i övrigt ser lösningen på dilemmat helt enkelt ut som så att jag oftast inte bygger gitarrer på beställning numera. Med beställning menar jag just detta att kunden har specifika önskemål. Istället bygger jag mina gitarrer enligt mina egna tankar om hur en bra gitarr bör vara. Genom detta uppstår en ”vinn-vinn situation”. Kunden slipper ängslas över att kommunikationen inte nått fram; väljer kunden ett instrument är det ju för att tycke uppstår! Jag får i min tur släppa ut min fulla kreativitet utan att ängslas över att gitarren inte ska bli exakt som någon kund försökt uttrycka. Succén med denna försäljningsmetod har varit total. Nöjda kunder som själva kan känna vad som känns rätt eller fel, och en förnöjt inspirerad gitarrbyggare som får följa sin egen vision snarare än att försöka kränga till något enligt andras trubbigt formulerade ord och vaga tankar. En gitarr rymmer alltför mycket för att vi ska kunna beskriva den rimligt väl. Bättre alltså att låta gitarren själv stå för pratandet!
2 Responses
Anders Gertsson
Hur skulle du själv beskriva dina gitarrer med ord?
Per Hallgren
Det är ingen dum fråga, men att beskriva mina gitarrer som om de alla vore lika är både omöjligt och dumt eftersom de inte är helt lika. Dessutom går det inte att bygga gitarrer som är helt lika varandra även om man skulle vilja. Det handlar inte om bristande skicklighet hos byggarna utan om subtila skillnader i trät som det är omöjligt att kompensera för till 100%. En riktigt skicklig gitarrist kan uppfatta dessa subtila skillnader och föredra en gitarr framför en annan enbart på grund av dessa små skillnader i karaktären i hur instrumenten låter och svarar vid anslag. Och det är just detta som är själva poängen med min text ovan. Även om en erfaren och skicklig byggare kan bygga så bra och lika gitarrer att många gitarrister inte upplever någon skillnad att prata om finns de där ändå och för vissa gitarrister spelar det faktiskt roll. Bättre då som sagt att låta var och en välja själv.
Ett sätt att beskriva gitarrerna vore att definiera ett antal egenskaper och presentera dessa i form av cirkeldiagram, ungefär som görs för att beskriva olika matvaror, vin, öl, vinäger, olivolja med mera, men det är många egenskaper det handlar om och att kvantifiera egenskaperna så att de kan ritas in i diagrammen är något som riskerar att bli mycket subjektivt. Här kommer i alla fall en del av dem. Volym, projektion, separation, dynamik, klarhet, värme, attack, sustain, egalitet mellan strängarna, styvhet, känslighet, klangfärgsrikedom. Att här beskriva betydelsen av alla egenskaper skulle ta för stor plats. Det får kanske bli en text i sig någon gång.
Du ber mig att beskriva mina egna gitarrer. Det är som sagt svårt att göra, men generellt försöker jag bygga dynamiska instrument med tillräckligt av både värme och klarhet för att bilda en bra klang och med stora möjligheter att variera denna. Attack och sustain kan variera beroende på vad jag försöker skapa.