Den kände amerikanske gitarrbyggaren och gitarrhistorikern Richard Brunée skrev en gång att den kunskapsmassa som en framgångsrik gitarrbyggare behöver omfatta är likvärdig med en doktorsexamen. Han kan mycket väl ha rätt i detta. Att det krävs mycket kunskap är i alla fall helt klart, men det må vara som det vill med den saken för jag tycker egentligen att det är mer intressant att fundera över hur denna kunskap ser ut och vad den egentligen består av. Kunskap kan ju finnas på många olika nivåer i en människas medvetande och en del kunskap kanske inte ens är medveten utan så kallad tyst kunskap. I själva verket tror jag att gitarrbyggaryrket hanterar mycket just sådan kunskap; tyst kunskap. Men låt oss titta närmare på vad man behöver kunna i yrket.
För att vara en duktig gitarrbyggare måste man naturligtvis ha en stor grundläggande färdighet i hantverket. Denna består av en rad olika kunskaper och uppövade förmågor som är mer eller mindre gemensamma för oss alla byggare. Det är viktigt att vissa grundläggande egenskaper finns i instrumentet. Stränghöjd och intonering är två bra exempel. Därför kan man inte komma ifrån att hantverket kräver en viss systematik i metod och utförande. Detta är ren ingenjörskunskap som gör det möjligt att beräkna, förutse och upprepa resultatet gång på gång. Det behövs också en hög nivå av materialkunskap om lim, trä och lack. Utan denna teoretiska och praktiska kunskap i syntes blir det svårt att utföra arbetet med tillräckligt hög tillförlitlighet. Limfogar måste vara pålitliga över tid, trät får inte deformeras eller spricka och lacken bör ju självklart vara rimligt stabil på instrumentet.
Vi byggare har dock alla våra individuella metoder och föreställningar om hur och varför olika arbetsmoment bör utföras. De är mer eller mindre unika, utvecklade och anpassade som de är efter var byggares egna förutsättningar vad det gäller verktyg och verkstad. De har kommit att bli individuella vanor i utförandet men med ett mål som strävar åt samma håll; ett bra instrument. Skillnaderna mellan olika byggares metoder är ointressanta så länge som de leder mot detta mål.
Allt detta har dock ett gemensamt; det är konkret och därmed möjligt att med ord beskriva hur och varför något görs. Inte bara det praktiska syftet och den konkreta målsättningen utan även alla led mellan målsättning och resultat. Det kan vara mer eller mindre invecklat i akustiska teorier eller olika tekniska lösningar men det är ändå möjligt att omfatta med konkreta beskrivningar i mått och ord. Detta är medveten förnuftbaserad kunskap och uppövad motorisk färdighet.
Men utöver detta konkreta, praktiska och mätbara, är en betydande del av yrkesskickligheten bestående av något som det egentligen är omöjligt att sätta ord på, en slags tyst kunskap. Valet av material är ett bra och typiskt exempel på ett moment i gitarrbyggandet som är omöjligt att förklara i detalj. Visst kan intellektet ta hjälp av vissa vetenskapligt definierade storheter såsom t.ex. densitet och styvhet och mätvärden på dessa ger viktig information om egenskaper hos materialet, ögat kan ge information om fiberstrukturen, örat kan lyssna efter övertonsrikedomen, men när allt kommer omkring äger varje liten träbit så många individuella egenskaper att det är omöjligt att ha konkret kunskap om dem alla. Den som påstår något annat vet inte vad han talar om och har förmodligen aldrig prövat sina teorier på allvar genom att upprepade gånger försökt bygga ”samma gitarr”, dvs haft samma målsättning och metod men av uppenbara skäl byggt med olika träbitar om än av samma träslag. De hemligheter som ligger förborgade i trät är så många att inte ens genom att använda trä-ämnen som legat bredvid varandra i stocken kan man utgå från att man har samma material att arbeta med.
Ett annat bra exempel på ett byggmoment där den medvetet logiska tankeprocessen och praktiska kunskapen bara är en del i arbetet är den akustiska avstämning som en del av oss byggare utför efter att gitarren blivit färdigbyggd och besträngad. Visst gäller de akustiska naturlagarna då resonanserna formas i instrumentet men komplexiteten i hur de olika resonanserna är kopplade till varandra är så stor att det inte är möjligt att ha en fullständig inblick och förståelse. Det hjälper naturligtvis alltid att ha kunskap om naturlagar och akustiska principer, men den övergripande förståelsen kan aldrig vara fullt ut logisk och förnuftsbaserad när man står där med sicklingen som vapen mot envisa vargtoner och stumma instrument. Det är en omöjlighet rent mänskligt att ha tillgång till hela bilden. Istället tvingas man att delvis förlita sig på något annat, vare sig man vill det eller ej. Intuition är ett ord som ligger nära till hands i sammanhanget, men hur beskriver man denna? Kan man kanske säga att intuition är kunskap och erfarenheter som ännu inte strukturerats och uttryckts i klara termer och ord? Det är kanske inte ens möjligt att strukturera dem därför att de parametrar som är av betydelse är så många och sammansatta att de tillsammans närmast liknar ett kaossystem. Detta är ett system där små förändringar i begynnelsevillkoret (t.ex lockets tjocklek på olika ställen) ger stora och oförutsägbara skillnader på lång sikt. Tanken svindlar när man tänker på den stora uppgiften att hålla koll på den nästan oändliga rad av parametrar som en gitarr innehåller. Och ändå. Gitarrerna har en tendens att bli bättre och bättre, från instrument till instrument, om bara gitarrbyggaren inte ger upp. Det kan ske långsamt och endast skönjbart över lång tid, som när ens barn växer, eller det kan ske med hastiga kvantsprång, plötsliga förbättringar som får oss att häpna och yrvaket leta efter förklaringen. Det är dock inte alltid det går att se en förklaring, även om vi så gärna vill konstruera en. Det är inte självklart att det är just den detalj som vi ändrade på från förra bygget faktiskt är den parameter som fått gitarren att framstå som en framgång gentemot den förra. Så hur ska vi kunna veta? Det kan vi inte. Vi kan ofta bara lära oss att lita på intuitionen, ha förtröstan och kämpa på. Detta har varit till förtret för mig eftersom jag vill kunna förstå världen runt omkring mig och det jag gör när jag bygger gitarrer.
Därför var det en lättnad för mig den stund jag slutgiltigt förstod och accepterade att jag inte kan förstå, förutse eller medvetet styra allt det som finns i en gitarr. Det blev en lättnad eftersom jag plötsligt också klart såg vad jag faktiskt kan styra och därför kunde se till att försöka göra detta till perfektion. Att ha en solid förankring i ett naturvetenskapligt betraktelsesätt är väsentligt för mig och jag försöker ständigt flytta fram positionerna för min förståelse och verifierbara kunskap om vad, hur och varför egenskaperna i mina gitarrer är som de är, men jag ser också var denna kunskap når en gräns och jag tvingas in i en gråzon där mina analyser är högst intuitiva och inte längre verifierbara. Jag ser också att ju mer jag umgås med mina instrument under byggandet, ju mer jag spelar mina instrument och reflekterar över dem, desto mer fyller jag på i den ostrukturerade erfarenhetsbank som eventuellt kan ge avkastning i form av intuitiv kunskap. Att doktorera med intuitiv kunskap som en del i avhandlingens referensmaterial är naturligtvis omöjligt. Vi gitarrbyggare får därför fortsätta våra gärningar utan prestigefyllda titlar eller doktorshattar. Beviset för vår kunskap och skicklighet får man istället leta efter och förhoppningsvis finna i våra instrument.
Leave a Reply