Ingen som spelar gitarr är väl omedveten om det nödvändiga i att stämma strängarna inbördes, men hur många är noga med att stämma till rätt tonhöjd? Om man spelar ihop med andra är detta självklart, men då man sitter ensam på kammaren är det väl inte så noga? Men jo! Det är viktigt. Läs vidare så ska jag förklara varför.
Gitarren har, liksom alla andra stränginstrument, olika resonanser där locket (eller bottnen) vibrerar starkare. En del av dessa resonanser vibrerar så lätt att om de skulle råka sammanfalla med en ren ton på greppbrädan går strängenergin över från strängen till locket på mycket kort tid. Man hör detta genom att just den tonen låter starkt men kort. En sådan ton kallas för vargton. Kunniga gitarrbyggare försöker därför lägga dessa starka resonanser mellan tonerna på greppbrädan för att på så sätt göra dem mindre benägna att orsaka vargtoner. Ett vanligt problemområde för normalt byggda gitarrer är ofta runt b-c# på första strängen, band 6 – 8, där någon, men oftast bara en av dessa toner, har en tydligt annan karaktär. Ett annat vanligt område är runt 11-13 band på första strängen, d# – f. Anledningen till att just dessa två resonanser är problematiska är att de är förhållandevis starka och att det samtidigt är frekvensmässigt tätt mellan tonerna. Det är svårt för byggaren att medvetet styra resonanserna till att befinna sig mitt emellan tonerna på greppbrädan. Även andra resonanser kan vara känsliga. I synnerhet lockets grundresonans som oftast ligger någonstans mellan f – a, fjärde sträng 3e band – tredje sträng 2a band.
Skulle din gitarr ha problem med vargtoner bör du kontrollera hur det fungerar med olika stämtoner. Har du tur har byggaren gjort ett bra jobb så att problemet är minimerat då gitarren är stämd till a – 440 Hz, om inte kan du kanske kringgå problemet genom att undersöka vilken stämton som gitarren fungerar bäst till. Så länge som du inte spelar tillsammans med någon annan kan detta fungera bra som nödlösning. Att stämma om resonanser i en gitarr är svårt.
Jag vill betona hur svårt detta med att avstämma olika resonanser är, så jag vill rikta ett varningens ord till alla dem som inte har stor erfarenhet av att bygga gitarr. Don’t try this at home, som det brukar heta. Det är mycket lätt att förstöra ett instrument om man inte vet vad man gör. Medan teorin bakom avstämning av resonanser är tämligen enkel och rättfram är praktiken i själva verket en process som kräver stor erfarenhetsbaserad kunskap. Teori och praktik är inte samma sak i något som är så komplicerat som gitarrer.
Jag vill också påminna om mitt blogginlägg “Att stämma om andras instrument”. Det är en sak att arbeta med sin egenbyggda gitarr, en annan att ge sig på någon annans verk.
2 Responses
Håkan Nilsson
Hur gör du då med avstämningen, Per – kanske en yrkeshemlighet? Nån byggare i forntiden lär skulle haft en liten skrapa monterad på fingret för att nagga bort trä i nogsamt valda områden på lockets undersida efter det att gitarren var byggd – eller var detta fake news, lite hot info som lät schysst i försäljningsanda; den byggaren var inte riktigt som du mot gräsrötterna även om han också säkert var schysst i stort. Nej, jag har aldrig förstått huruvida, alltså om, en mästare justerar intoneringen då strängarna är satta.
Allt gott!
Per Hallgren
Jovisst, antar att du syftar på Georg Bolin och hans metod kan säkert funka. Om jag förstått det rätt utförde han sitt avstämningsarbete när gitarren var färdigbyggd och lackerad men jag föredrar att göra det mesta jobbet innan lackering. Då finns ju möjligheten att bearbeta lock- och bottentjockleken utifrån. Balkar och tonribbor måste dock självklart bearbetas inifrån genom ljudhålet. En svårighet med detta, utöver att man tvingas arbeta i blindo, är att detta bör göras med strängarna fullt uppspända. Det är inte ovanligt att blodvite uppstår.