Om att inte kräva det omöjliga

Om att inte kräva det omöjliga

posted in: Blogg | 4

Jag fick ett telefonsamtal från en bekymrad kollega. Han berättade om en kund som i brist på kunskap ställde orimliga och osakliga krav på hans gitarr  och på grund av detta kanske skulle avstå från att köpa det beställda instrumentet. Vi diskuterade vad som är rimligt och orimligt, vad gitarren kan och inte kan och att det ibland tyvärr uppstår friktion mellan oss byggare och kunder när de inte förstår att skilja på vad som är möjligt och omöjligt. Jag ska inte beröra fallet med min kollega mer, det är inte min sak att kommentera, men jag vill istället fundera lite över relationen gitarrbyggare/gitarrist i största allmänhet. Vi gitarrbyggare är ju faktiskt människor vi också. Uppstår det konflikt eller missförstånd mellan oss och våra kunder bör man kanske (som i alla konflikter) fundera över var felet ligger. Var finns källan till missförstånd? Det är inte självklart att det är byggaren som bär skulden…

Gitarren och klimatet. “Jag trodde inte att det var så känsligt” är en vanlig kommentar jag får från personer vars gitarr fått torksprickor. Att gitarren är byggd av trä borde vara en tillräckligt stark varningssignal för de flesta. Våra hem är fyllda av trä, möbler, golv, dörrar, fönster, husgeråd. Alla dessa ting påverkas av vintertorkan i våra uppvärmda hem. Golvspringorna blir större, den sommartröga dörren går plötsligt att öppna, bordsskivan från någon av Kamprads billighetsfabriker slår sig eller spricker. Allt trä rör sig med klimatändringarna som årstiderna för med sig. Gitarrer är också av trä…

Stränghöjden. “Jag vill ha låg stränghöjd, men det får inte skorra” säger många av mina kunder då jag ber om synpunkter på hur  de vill ha “set-upen” på sina gitarrer. Med åren har jag lärt mig att ta detta med “en stor nypa salt” och med jämnmod. För det första, vad är låg stränghöjd, egentligen? Det är bara en föreställning, en idé, i huvudet på gitarristen baserad på just denna persons tidigare erfarenheter. Ofta kan de inte ge måttrelaterade önskemål, vilket hade varit en bättre utgångspunkt. För det andra, vad som avgör om det skorrar eller inte är ju inte bara hur anslaget är relativt stränghöjden men också gitarren i sig. Olika gitarrer kräver olika stränghöjd beroende på att de vibrerar olika. Endast en noggrann inställning av stränghöjden där gitarristen spelar på gitarren i fråga och ger feedback kan ge korrekt slutresultat. Allt annat är tur eller slump, så skyll inte på honom om gitarrbyggaren fått göra jobbet på egen hand.

Dynamiken och tonen. “Jag vill ha en tonstark gitarr! Med bra attack, lång sustain och vacker ton!” Det vill vi väl alla, men vilka faktorer spelar in för att detta ska bli verklighet? En bra gitarr är en bra gitarr, men vad som kommer ut när någon spelar beror lika mycket på vem som spelar och hur väl denna gitarrist passar ihop med instrumentet i fråga. Vissa behöver ett styvt instrument, andra ett mjukt för att uppnå en viss tonstyrka. Vissa behöver en mörk/varm grundkaraktär, andra en ljusare med större klarhet för att få klangen vacker. Det samma gäller för sustain och attack. Det är individuellt. Detta vet duktiga och erfarna gitarrister, men jag stöter ibland på potentiella kunder som hört en av mina gitarrer spelade på konsert, på CD eller YouTube och som vill kunna låta som de gitarrister de hört spela min gitarr. Det är inte alltid det räcker med att skaffa ett nytt instrument…

Den sköra konstruktionen. “Hur lång är garantin på gitarren?” När jag får den frågan brukar jag försöka spegla tillbaka på frågeställaren och fråga “Garanti mot vad?” “Sprickor” är nästan alltid svaret. Ett ting som är byggt av trä i så tunna dimensioner  (i vissa delar bara lite drygt en millimeter) måste hanteras därefter. Gitarrbyggaren kan inte rimligen behöva ta ansvar för hanteringen av sina gitarrer efter försäljningen. Det är kundens uppgift att se till att gitarren fuktas korrekt, fraktas och förvaras på rätt sätt, inte utsätts för stötar eller annat “våld”. En garanti kan inte omfatta sådant som är kundens egna ansvar helt enkelt. Kunden kan däremot kräva att gitarren är byggt efter “fackmannamässiga principer”, dvs att åtgärder vidtagits för att bygget skett i rätt klimat, med torrt och bra material, väl utförda limningar etc. Sådant garanterar jag och säkert de flesta av mina kollegor om de tillfrågas.

Repkänsligheten. “Vad kostar det att få nagelreporna på locket reparerade?” “Det går inte att reparera”, är det obekväma svaret jag ger. Om reporna är gjorda och gitarren är franskpolerad med shellack sitter reporna både i lack och i lockets trä. Att göra dem osynliga kräver att man slipar ner locket och lackerar om, en åtgärd som med hundra procents säkerhet förändrar gitarren akustiskt. Det går visserligen att med en speciell teknik lackera locket så att reporna blir mycket mindre synliga, men osynliga kan de aldrig bli. Vill man inte ha repor i sitt instrument får man låta bli att sätta dit dem. En god idé är att vara såpass insatt i hur ens eget instrument är lackerat så att man förstår att hantera det korrekt.

Intoneringen. “Min gitarr stämmer inte i banden”. Detta är en mycket vanlig vanföreställning hos gitarrister vars gitarrer är svåra att stämma och klagomålen når ibland fram till mig. Ofta har problemet uppstått plötsligt. “Går det att reparera?” Min enkla motfråga brukar då vara: “Har du bytt strängar nyligen?” I nio fall av tio brukar så vara fallet. Det behöver faktiskt inte vara ett annat fabrikat eller annan hårdhet som orsakar problemet. Jag har vid flera tillfällen visat kunder att samma fabrikat och samma hårdhet (dvs. exakt samma sträng men annat exemplar) har stämt olika. Ena strängen hög i oktaven, den andra strängen låg i oktaven. Det är inte en självklarhet att en ny sträng stämmer tyvärr. Tvärtom är sannolikheten mycket, mycket större att det är strängen som gör att gitarren låter falskt än motsatsen, att gitarren får en ren sträng att låta falsk.

Detta var några lätt funna exempel på egenskaper som har sina klara begränsningar hos gitarren men där kunden ofta missar att se de rätta orsakssambanden. Ramarna är som de är så det vore bra om köpare och byggare av gitarrer kunde finna varandra i samförstånd kring detta. Nu är det inte så att jag vill kasta en massa skit på gitarrister i allmänhet, men min kollegas berättelse gjorde mig lite upprörd, eller nedslagen snarare. Vi gitarrbyggare är lite av ett sällsynt och utrotningshotat släkte i den ekonomiska marknadsdjungel som råder. Vi har ett arbete som visserligen är fantastiskt stimulerande men som för de allra flesta av oss (med undantag av den handfull byggare som uppnår internationell kultstatus) innebär ett liv under ganska små ekonomiska omständigheter. Det som gör det komplicerat är att vi ytligt sett finns på samma marknad som de stora industriella gitarrtillverkarna, de som saluför gitarrer som vilken produkt som helst med garantier som om det vore ting i plast eller sten. Dessa tillverkare går inte omkull för en reklamation gjord av en kund som inte förstår att han kräver något orimligt av instrumentet. Annat är det för oss “handbyggare”. För oss representerar en gitarr en halv, eller ofta en hel, månadsinkomst. I det läget tycker jag att man har rätt att förvänta sig att kunden ser till att vara såpass informerad att de krav han ställer på gitarren och gitarrbyggaren är korrekta och rimliga utifrån den handbyggda gitarrens referensramar, inte baserade på ett slentrianmässigt “kunden-har-alltid-rätt”-tänkande.

4 Responses

  1. Mihai Iovanescu
    | Svara

    Hej,
    Kanske finns det någon möjlighet att bygga på klassiska gitarrer en strängsadel med individuella, flyttbara stöd för varje sträng, i likhet med de som används på elgitarrer? Om Du kan uppfinna en sådan och ta en patent på den, dt ska vara av stort intresse för miljoner gitarrister och Du blir miljonär i dollars!
    MVH,
    Mihai

    • Per Hallgren
      | Svara

      Hej Mihai! Tack för ditt förslag. Det är ingen dum idé du har, det är bara med den som med så många idéer att du inte är den första som får den. Manuel Rodriguez lanserade redan på 1960-talet exakt en sådan intoneringslösning på sina stall. Att den inte blev en hit kan eventuellt bero på att det oftast fungerar bra att sköta all intonering med ett traditionellt stallben som filas individuellt för varje sträng. Ihop med en rimligt bra intonering vid sadeln blir det för de flesta inom den osäkerhetsmarginal som ändå är på grund av strängarnas ojämnhet och den falskhet/intonering som kan ske då man greppar strängen.

      • Dag Tidemalm
        | Svara

        Hej Per!
        Och tack för en fin och informativ blogg!
        Även om Rodriguez modell inte är nödvändig för god intonering får man väl ändå säga att den har stora fördelar?
        Den gör kompenseringsjobbet enkelt och okänsligt för misstag (om man råkar överkompensera så flyttar man bara fram stallbenet).
        Och kanske viktigast: Det blir enkelt att ändra kompenseringen vid strängbyte/byte till ny strängtyp.

        • Per Hallgren
          | Svara

          Hej Dag! Jag har själv ingen erfarenhet av Rodriguez’s intonerbara stall, men som du skriver underlättar det säkert något att intonera om stallet. Men det kommer sannolikt till priset av en försämrad energiöverföring eftersom ett tajt inpassat stallben är ersatt med lösa ”klossar” som vilar löst på stallet. Som överskriften på detta blogginlägg säger kan man acceptera detta om man väljer att prioritera just lättvindigheten i att intonera om stallet. Men sen kanske man behöver se över sadeln också. Även den är en viktig del i intoneringen…

Leave a Reply