Tro och vetande, del 2

I del 1 av denna betraktelse över tro och vetande inom gitarrvärlden resonerade jag kring hur lätt det är att bli vilseledd av det vi vill tro snarare än att vi grundar oss på solid kunskap och fakta. Nu tänkte jag fortsätta och presentera vad jag anser är grunden till kunskap i allt gitarrbygge. Detta innebär inte att jag skriver någon på näsan om hur dennes gitarrer borde byggas. Nej, det är upp till var och en att forma sitt eget ideal. Vad jag vill göra är bara att peka på vad som faktiskt går att veta om den gitarr man bygger. Hur detaljerna sedan blir är som sagt upp till den enskilde att bestämma, men med hjälp av information från de grunder jag kommer att skissa upp är det sedan så mycket lättare att förstå vad det är man faktiskt gör. Därmed är det också lättare att lära, justera, förbättra och lära igen. Som sagt, det är bara en snabb skiss men jag tror att det är tydligt vad jag pekar på: genom att undersöka hur gitarrens mätbara fysiska egenskaper är kan gitarrbyggaren få sann information att dra erfarenhet av och grunda sina designbeslut på.

Geometri. Utgångspunkten när man bygger en gitarr bör vara en sund och kontrollerad geometri som resulterar i en förutsägbar spelbarhet och belastning av instrumentet. Man behöver inte nödvändigtvis utgå ifrån en komplett ritning. Det räcker egentligen med att man har koll på gitarrens olika plan och några få viktiga mått. Enklast är att man ritar upp dessa i full skala 1:1 på ett stort papper. Jag gör ofta en temporär skiss direkt på arbetsbänken när jag ska till att bygga ett nytt koncept. Det kan handla om multisträngade instrument, en udda välvning eller någon annan detalj som jag vill ha koll på i relation till helheten. Halsens vinkel i relation till lockets plan och välvning är ihop med greppbrädans tjocklek och stallets höjd det som ger instrumentets stränghöjd. Detta är superviktigt att ha koll på redan på ritningstadiet, men teori och praktik är inte samma sak. Man måste sedan följa upp och konstatera hur geometrin förändras under strängbelastningen för att i framtiden bättre kunna hantera detta. Att ha koll på gitarrens geometri är alltså inte så svårt. Det är bara att mäta, eventuellt justera, och mäta igen. Det finns med andra ord ingen plats för “tro”. Här är det kalla siffror som gäller. Vetande.

Resonanser. Det som låter i en gitarr är dess resonanser. En självklarhet kan man tycka, men vad innebär det egentligen? Ja, det är faktiskt inte så lätt att lära sig. Samspelet mellan gitarrens alla olika resonanser är lika komplicerat som samspelet mellan människor i en stor grupp. Det är en dynamisk process där alla ger och tar av varandra. Men för att studera, och lättare kunna se och lära sambanden, har instrumentbyggaren nu för tiden två bra hjälpmedel som inte är dyrbara att investera i.

Det ena hjälpmedlet är frekvensanalys. Detta görs med hjälp av en dator med ett ljudkort, en mikrofon och ett frekvensanalyserande program. Med hjälp av detta kan man spela in gitarren då man spelar eller då man knackar i dess olika delar. Instrumentbyggare har ju i alla tider knackat och lyssnat på trät. Numera kan man lätt se dessa knackningar snyggt uppritade i en responskurva där de olika resonanserna finns som olika toppar på kurvan. Man kan se frekvenserna för de olka resonanserna, och utför man en akustisk justering av något slag är det snabbt och lätt att avläsa vilket resultat denna eventuellt gav.

Det andra hjälpmedlet är en tongenerator. Med hjälp av denna kan man ta fram så kallade Chladni-mönster eller nodmönster. Genom att strö ett fint pulver (sågspån, teblad, vallmofrö eller liknande) på t.ex locket och sedan med hjälp av tongeneratorn och en högtalare vibrera locket kan man se hur de olika svängningsbukarna och noderna i respektive resonanser ser ut. Tillsammans bildar dessa mönster en karta över hur gitarren vibrerar.

Den information man får från frekvensanalysen och tongeneratorn är på inget vis ett facit för hur man ska göra eller om gitarren är bra eller dålig, men det ger oerhört värdefull information om “hur landet ligger”. Den information som förr eventuellt gick att få genom knackande är så mycket svårare att få en “mental bild” av. Råkar gitarren ha en stark vargton är det lättare att identifiera denna med dessa två hjälpmedel. Att åtgärda problemet är visserligen inte alltid så enkelt, men det hjälper mycket att få problemet visualiserat.

Genom att studera vad som händer med resonanserna vid olika designförändringar eller materialval är det möjligt att lägga ett pussel där man kan lära mycket om det inre i gitarrbygget. Med hjälp av denna kunskap är man bättre rustad att skilja tro från vetande.

Delarnas styvhet och vikt. Gitarren är inte bara en akustisk varelse med en massa resonanser som samarbetar eller käbblar med varandra. Den är också en mekanisk maskin. En maskin kan man mäta och enkelt förstå till skillnad mot resonanser som alla på ett eller annat sätt är kopplade till varandra i en komplicerad dynamik. Vad väger de olika delarna i gitarren? Hur styva är de innan de monteras in i instrumentet? Hur reagerar de på strängbelastningen då gitarren är färdig? Allt detta och mycket mer går att mäta. Varför tro hur gitarren svarar på super hard tension jämfört med medium strängar när det går att mäta stränghöjdens eventuella förändring och stallets ökade vridning? Det finns många detaljer att samla statistik på.

Tillsammans med information från frekvensanalysen och tongeneratorn vidgar statistiken möjligheten till förståelse och kunskap om vad som faktiskt försigår i instrumentet. Men det är inte lätt. Låt mig betona detta. Så många olika parametrar samverkar att pusslet man lägger som gitarrbyggare är komplicerat nog för att hålla en vaken om nätterna i åratal. Men utan att ta reda på vad som faktiskt händer i gitarren då man gör designförändringar eller väljer material blir sökandet efter det optimala ett trevande i mörkret. Fakta kan aldrig vara alternativa eller subjektiva. Det är bara våra ideal och upplevelser som är det. Men gitarrbyggaren måste lära sig att förena de två, det objektiva och det subjektiva. En gitarr är ju i första hand till för att upplevas. Det spelar ingen roll vilka mätvärden den har om den låter illa. Å andra sidan är det inte bra om gitarren visserligen låter bra men är svårspelad eller är så klent byggd att den är dömd att implodera inom snar framtid. Gitarrbyggaren arbetar med både det objektiva och det subjektiva. Däremot helst med vetande och så lite tro som möjligt.