En sak i taget

En sak i taget

posted in: Blogg | 3

“Jag arbetar väldigt systematiskt. Ändrar jag något i min gitarr-design ändrar jag bara en detalj i taget!” Citatet är inte från någon speciell gitarrbyggare men kunde å andra sidan gälla många för det är inte ovanligt att man stöter på denna inställning bland byggare. Vid första anblicken ter det sig som en ambitiös inställning, eller hur? Gitarrbyggaren säger sig vara mån om att ha kontroll över de ändringar hen gör från instrument till instrument, men om vi granskar påståendet lite närmare faller detta snart till marken som ett korthus man petar på. Det kan låta hårt att säga det, så låt mig därför försöka förklara närmare vad jag menar. 

Jag tar det från grunden, nämligen trät. Detta är grunden. Vad annars? Men alla vi som arbetar med trä vet att ingen träbit är den andra lik. Densitet, styvhet, fiberstruktur och fiberorientering med mera är unika egenskaper för alla träbitar, oavsett om de är av olika träslag eller till och med från samma träd. Så om varje träbit är unik, är det då rimligt att tro att man kan ändra bara en detalj åt gången från instrument till instrument? Naturligtvis inte! Varje instrument innehåller ett stort antal delar. Beroende på hur man räknar varierar antalet men enbart de större detaljerna är åtminstone flera dussin tillsammans, ännu fler i de flesta instrument. Gitarrbyggaren ändrar således flera dussin detaljer i varje nytt instrument! Så var det med den systematiken…

Men vad är det då som gäller om man verkligen på allvar vill arbeta systematiskt i utvecklingen av en gitarr?

För det första. Man kan inte i sin gitarrdesign utforma delarna endast utifrån generell design eller ritning.  En ritning är bara en grov grundläggande visuell plan som visserligen drar upp riktlinjerna för instrumentet men i övrigt inte har så mycket med akustik att göra som den fungerar i den finstilta praktiken i en gitarr. Måtten på de olika detaljerna är bara en liten del av alla de parametrar som definierar den akustiska funktionen på dem. Minst lika viktiga, om inte mer, är deras densitet, styvhet med mera, med andra ord träts egenskaper så som de påverkar klangen och instrumentets respons. Med detta klargjort låt oss fortsätta med det som utgör kärnan i allt gitarrbygge. Vill man vara systematisk och konsekvent är det detta man har att utgå ifrån. Det handlar om två olika “system” av parametrar att lära sig att kontrollera. Detta kan ju låta tekniskt och invecklat men jag vet inte vad jag annars ska kalla det. Det jag syftar på är gitarrens resonanser å ena sidan , dess respons å den andra. Dessa två är intimt sammankopplade men ger också två skilda typer av upplevelser för den som spelar. Klang respektive “spelkänsla” eller “fysisk respons”. Det man hör respektive känner då man spelar.

Allt ljud som en gitarr ger ifrån sig kommer från dess olika resonanser. Det är summan av dessa som skapar den klang vi hör. Locket, bottnen och klanglådan är de viktigaste vibrerande delarna men även sargen och halsen spelar stor roll för helheten. De olika delarna har alla varsin grundton samt ett antal övertoner. Det är genom att styra dessa resonanser som gitarrbyggaren styr klangen i instrumentet. Ändrar man dimensionerna på en detalj ändras dess akustiska egenskaper med andra resonansfrekvenser som resultat, men inte bara den enskilda detaljens egenskaper ändras. Allting är kopplat till vartannat i en gitarr. Instrumentet består av vad som kallas kopplade resonatorer. Detta innebär på enklare svenska att ändrar man på vibrationsegenskaperna för en enskild detalj, det vill säga dess resonanser, påverkas även de andra delarnas vibrationsegenskaper. De är kopplade till varandra. Vi ser återigen att det är omöjligt att ändra endast en detalj i instrumentet.

Om klangen kommer från gitarrens olika resonanser kommer själva “spelkänslan” eller “responsen” från dess vibrationsvillighet, en egenskap som beror av de olika gitarrdelarnas styvhet och vikt. Händerna, i synnerhet anslagshanden, känner motståndet från strängarna och hur instrumentet förvaltar vibrationsenergin.

Den fysiska responsen som ger ett intryck av att vara till exempel “lätt” eller “tung”, “trög” eller “livlig”, “styv” eller “mjuk”, (spanjorerna talar om “pulsación”) är som sagt intimt sammankopplad med instrumentets resonanser. Detta är dock inte som ett generellt förhållande. Med detta menar jag att två instrument i teorin kan ha samma resonanser men ha mycket olika typ av respons. Förklaringen till detta är att en resonansfrekvens är funktionen av styvhet OCH massa men dessa två har motsatt inverkan på frekvensen. Ökad styvhet höjer frekvensen, ökad massa sänker den. Man kan med andra ord få samma frekvens från å ena sidan högre styvhet och högre massa och å andra sidan lägre styvhet och lägre massa. Vi förstår intuitivt, och känner mycket tydligt då vi spelar, att detta ger två olika typer av respons från instrumentet. 

Gitarrbyggarens “konst” går ut på att balansera ovan nämnda “system” så att en tilltalande klang och en lämplig typ av respons blir resultatet. Detta görs inte genom att ändra på de fysiska måtten på en detalj åt gången. Snarare bör man systematiskt arbeta med en rad faktorer inbäddade i gitarrens olika delar så att de i samspelet med varandra ger önskad effekt. Man kan med andra ord tvingas ändra måtten på många detaljer för att till exempel få effekten av att ha ändrat en av resonanserna i relation till de andra. Att arbeta systematiskt innebär således att man håller koll på både gitarrens alla fysiska mått men också dess resonansfrekvenser och instrumentets typ av respons. Som alltid en svindlande och överväldigande uppgift. Man får helt enkelt göra så gott man kan.

3 Responses

  1. Anders
    | Svara

    Det här är intressant, tack.

    Om vi utgår från att en kund vill ha en gitarr som har så snabb respons som bara möjligt (alltså från det att stängen blir anslagen så manifesteras detta i ljud på kortast möjliga tid). Önskvärt är oxå att tonen är så stark som möjligt (eller ännu bättre med så stort dynamiskt omfång som möjligt, men där ett starkt ljud är utgångspunkten) .
    Hur tonen upplevs är av helt sekundär betydelse här, alltså om den uppfattas vacker, bastung, förskräcklig osv spelar ingen eller väldigt liten roll ( även om det skulle låta, rent ut sagt, för djävligt)
    Hur skulle du tänka i konstruktion kring detta, och skulle det skilja sig teoretiskt mellan nylon och stålsträng?

    • Per Hallgren
      | Svara

      Det är komplicerat så mitt svar får bli kort och generaliserat. I princip handlar det om att minska impedansen i instrumentet så mycket som möjligt samtidigt som energiförlusterna måste minimeras. Teoretiskt sett gäller detta för både nylon- och stålsträngade gitarrer.

  2. Anders
    | Svara

    Tack..

Leave a Reply to Per Hallgren Avbryt svar